Skip to main content

En resenärs betraktelser från Rom

Den eviga staden!

Betraktelser vid resa till Rom 4-8 april 2024

(alla fel i min berättelse är mina missuppfattningar)


Redan när jag sätter ner foten på Roms flygplats känner jag historiens vingslag röra vid min kind. Som jag har längtat efter att återse Rom. En favoritstad. En stad som talar till mig. ROMA, vars namn omvänt blir AMOR. Det är berättelserna och en närvaro av det historiska, nutiden och framtiden samtidigt som lockar mig. Det de gjorde då i det gamla romarriket har vi nytta av idag. Det lever kvar på olika sätt. Romarna behövde och använde berättelserna och historierna för att härska och få makt.  Ännu mera makt. De hade den inre kraften, kreativiteten och idérikedomen. De var fantastiska ledare och ingenjörer som kunde få andra folkslag att arbeta för dem och förverkliga de romerska visionerna. Vi bygger vidare på detta och det kommer att vara till gagn för framtiden. Rom, den eviga staden. Förväntningarna är höga. Guiden är besjälad av Rom, bär det i sitt hjärta och har berättarens gåva. Jag vill lyssna. Häng med……….

Casa di Santa Brigida

Vi bor i hjärtat av Rom på Birgittasystrarnas gästhem, Casa di Santa Brigida. Ett fantastiskt hus fullt av historia, men bekvämt med takterrass, bra sängar och underbara salonger där man kan sitta och utbyta tankar. Maten är enkel men som gjord av en stjärnkock och nunnorna är moderna och mycket vänliga. Ser till att vi har allt.

När jag befinner mig här vid Piazza Venezia i Roms Centro Storico, navet i huvudstadens trafiksystem, i detta myller av personer, vespor, bilar, djur och cyklar kan jag lugnt konstatera att allt rusar fram, tiden, trafiken, varelserna. Men tiden står också stilla. För om jag bara vänder blicken en liten bit åt något håll, blickar jag bakåt rakt in i historien. Samtidigt är jag i nuet och kan här i Rom köpa det absolut senast inom mode, konst, musik och design. Den känslan är fantastisk och det är en återvändandefaktor och anledningen till att jag reser. Härliga, men ibland också kusliga upplevelser som berikar och gör mig helt levande. Sen skall vi inte glömma delikatesserna. Den italienska maten! Den är fabulös! Och språket det smattrar som en kulspruta och har en härlig melodi, men som italienarna enligt guiden (som förstår italienska) gärna förstärker och återupprepar utifrån allt de varit med om. Det blir väldigt mycket ord.

Antikens Rom

Men nu till Antikens Rom, här känns Romarriket levande och det genomsyrar mycket även i våra dagar. Palatinen, enligt legenden den plats där Rom grundades, stadens vagga. Idag finns här stadens mest romantiska park, där rasade kolonner vilar bland vilda blommor och taggiga akantusbuskar. Här och i hela Rom blommar judasträd, ett forntida träd, helt översållade med lila blommor. En underjordisk gång slingrar sig fram genom Palatinen och förbinder de olika palatsen. Forum Romanum, de sju kullarna. Här gäller det att ge fantasin fritt spelrum bland pelarhallarna och valven, för att kunna föreställa sig hur det såg ut här i centrum av kejsarstaden. Orientering med hjälp av karta är en bra idé för att se ett mönster. Pantheon, ett tempel åt alla gudarna. Imponerande, storslaget, mäktigt, andäktigt, en ro för själen. Svårt att i ord ge det rättvisa. Kupolen är den största i Rom och dörren i till Pantheon är intakt sedan 300 talet e Kr. Likaså nyckeln som har använts varje dag sedan dess. Och när vi tar Pantheon in i våra dagar kan också nämnas att stilen på de romerska bokstäver som finns på Pantheon återser vi idag i typsnittet Times New Roman. Och i Pantheon ligger Umbertos Drottning begravd. Pizzadrottningen som gett namn åt den mest kända pizzan Margherita, vars ingredienser representerar färgerna på den italienska flaggan. Röd tomatsås, vit mozzarella och färsk basilika. Kombinationen, en universellt älskad pizza, som går tillbaka till slutet av 1800-talet. Piazza Navona, centrum för romarnas fritidsaktiviteter. Än idag ett livligt ställe för konstnärer, gatumusikanter och karikatyrtecknare. Det religiösa som egentligen också handlar om makt. Vatikanen, Peterskyrkan och Piazza San Pietro. Roms makt lever vidare både genom den andliga utstrålningen som varje sten i Peterskyrkan vittnar om och genom de konstskatter som förvaras i Vatikanpalatset. Det är helt bländande på insidan. Michelangelos Kupol är den högsta byggnaden i Rom. Ingen byggnad här får vara högre, men Michelangelo, som hämtade inspiration från Pantheon gjorde kupolens omkrets lite mindre, av vördnad för gudarna. Vatikanen har varit en suverän stat i snart 100 år och äger oerhörda tillgångar även utomlands t ex på Manhattan.

Colosseum

Och så min favorit, Colosseum, detta monument som kallades ”gladiatorernas blodiga cirkus”, är det bevarade som främst symboliserar Roms odödlighet. Det säger något om Roms världsliga karaktär att det inte är en stämningsfull kyrka eller något praktfullt palats. Colosseum är en amfiteater i fyra våningar byggt 72-80 e Kr av 20 000 slavar och krigsfångar. Den rymde 50 000 åskådare som satt på stenbänkar ordnade efter social rang. Hit kom man, hög som låg, för att se blod, när utsvultna djur anföll varandra, eller när tränade personer, gladiatorerna, stred mot vilda djur som lejon, tigrar eller leoparder. Gladiatorerna blev kända, idoler, en slags förebilder, som tjänade mycket. Jag kan känna den fruktan och fasa som utspelade sig här, men som nu är begravd under jord och mossa. Men jag tror att romarna här mitt i allt det brutala kände gemenskap och tillhörighet. Det som är viktigt för människor. Integration när gränserna suddas ut. Den stämning som skapades hade en dragningskraft på dem att återvända och träffas. Här vilar en tidlös stämning och det är den jag vill uppleva. Jag vill strosa omkring länge, njuta, ta in, men också sitta och betrakta. Låta tankarna vandra fram och tillbaka och insupa det hela. Jag kan känna publikhavet som fanns här då. Dåtiden, nutiden och framtiden. Evigheten. Det är fantastiskt att få komma hit. En profetia från 700 talet säger: ”Så länge Colosseum står, skall Rom bestå. När Colosseum faller, skall Rom falla. Och med Rom hela världen…” Kanske ett uttalande för den tiden, men som också verkligen i högsta grad kan väcka tankar i vår tid med kriget runt hörnet.

Fontana di Trevi

Så till flärd och myter. Fontana di Trevi, en barockfantasi som överglänser den lilla piazzan. Fontänen är en triumfbåge och palatsfasad, som bildar en ram för mytologiska varelser i ett gytter av klippor och vattenkaskader. Fontänen symboliserar många mytologiska berättelser om dualism. Kontraster som talar till oss och berättar mycket om vi vill lyssna och begrunda. Ett exempel. I mitten en ståtlig staty av Neptunus, som rider på en snäcka dragen av två bevingade sjöhästar. Hästen som stegrar sig symboliserar havet i storm, den lugna hästen havet i stillhet. Fontänen är världsberömd, men inte ur ett historiskt perspektiv, utan för Anita Ekbergs plaskande i filmen La Dolce Vita. Skrockfull som jag är, vänder jag mig om och kastar ett mynt över min vänstra axel ner i fontänen. Allt för att jag då enligt myten skall få återvända till Rom. Spanska trappan, en monumental trappkonstruktion. En oas i det myllrande, ljudliga Rom. En självklar plats både för besökare och den lokala befolkningen att hämta andan. Men lagen förbjuder numera att man sätter sig ner här. Ett litet streck i räkningen, tycker jag. Här skulle jag vilja sitta ner. Dock skall här finnas Roms bästa shopping med märket Valentino i spetsen. Eller åtminstone dyraste shopping enligt ryktet. Vi testar…

Ostia Antica

Ostia Antica, antika Roms hamnstad vid Tiberns mynning, då vid Tyrrenska havet, idag belägen en bit inåt land. När vi sakta rör oss längs antikens gator, kantade av ruiner från den tidens byggnader såsom tempel, teater, termer (romarrikets bad), handelshus, magasin, butiker och lägenheter ger guidens berättelse - berikad med vår egen fantasi - oss en levande bild av vardagens vedermödor i ett livligt handelscentrum på den tiden. Ostias välbevarade ruiner utmed gatan kantad av pinjeträd, avslöjar mer om det dagliga livet och byggmetoderna i det antika Rom än vad ruinerna i huvudstaden gör. Golvmosaikerna, som är fyllda av hästar och vattenvarelser, berättar om spår av det som var naturliga verksamheter bedrivna av skeppsredare, repslagare och spannmålshandlare från hela världen. Jag kan se framför mig hur kommersen var i full gång, men mina grova vandringskängor gör det svårt att ta in hur de kände när deras tunna sandaler i trä med smala remmar trampade den varma jorden.

Tivoli

Tivoli, staden i Sabinerbergen, bland skogar, porlande bäckar och knotiga, silverglänsande olivträd. På sluttningen breder Villa d´Este ut sig som ett trädgårdsparadis med ljuvligt mörkgröna cypresser och spegelblanka vatten. Här finns en öppenhet och inbjudande attityd, en mötesplats för varelser. Parken sänker sig brant i terrasser med fantasiskapelser i form av fontäner, grottor, dammar och skulpturala statyer. Allt skapat med en känsla för vattenkonster och spektakulära uttryck för att på ett lekfullt sätt förhöja upplevelsen och skapa kontraster mellan en stillhet vid tre stora dammarna på den lägsta nivån och det brusande, plaskande vattnet som störtar brant ur fontäner på andra ställen i parken. Kanske kallar vi det Yin och Yang. Här kan du vara i stunden, få lugn och ro i harmoni med naturen och andra. En paus för eftertänksamhet. Skaparen av nöjesparken Tivoli i Köpenhamn har hämtat namnet Tivoli här. Vid foten av bergen ligger ruinerna av Kejsare Hadrianus Villa Adriana, mer en trädgårdsanläggning än en villa. En anläggning där man skapade ”hälsa genom vatten”, på latin Salus Per Aquam. En föregångare till vår tids SPA.

Summering

Jag summerar. Vår guide Tom Birkeland är en förstklassig guide, som ger inspirerande berättelser. Han är otroligt engagerad och gör medryckande beskrivningar, som när han nästan dansar fram en jämförelse mellan skillnaderna mellan barock och rokoko, det stela och det kraftfulla. Solen, vinden, vattnet, jorden och naturen tillsammans med mina sinnen skapar stämningar. Jorden förmedlar ett allvar. Vinden hjälper näsan att ta in doften av cypresserna, pinjeträden och blommorna. Solen steker på. Vattnet porlar och plaskar. Rom visar att det finns ett spektrum av möjligheter. Rom är kontrasternas stad. Här finns stillhet för själen att komma ifatt och samtidigt full fart framåt. Dualismen ger en balans och talar till din fantasi. Om du vill och är öppen för det. Allt detta visste de redan då. Kreativitet premieras. Kontraster ger en närvaro som förmedlar helhet. Jag känner lust, men också en frihet. En frihet att vara den jag är, att använda min kreativitet och spela på mina strängar. Rom visar att allt är lika bra. Rom är ingen dagslända. Rom är evig. Nu har jag tankat kraft. Är uppfylld av glädje. Med myntet i fontänen kan jag hoppas på ett återseende.

Ulla-Karin Jönsson

Nyhetsbrev
Nyhetsbrev
this is a picture of the number 2this is a picture of the number 7this is a picture of the number 5this is a picture of the number 5